Den började då fem så vi satt där på Bengans kalla golv och var nära på att springa in på Akademibokhandeln och köpa en kortlek men sen tillslut började de be oss att ställa oss upp och sen backa och sen upp med högtalare och mick och allting. Hahah vi stod så vi hade en person framför oss, självklart var det ju en jobbig liten fjortis med tjock dunjacka och toppluva (Ja toppluva inomhus, bland massa folk. Undrar hur den personen tänkte där då..?) och hon lutade sig konstant bakåt.

Han körde bara tre låtar, Dum av Dig, Lilla Lady och Gubben I Lådan. Sen var det signering och helt plötsligt var det som om man bara kunde luta sig bakåt och man skulle komma fram till honom. GUD vad folk började knuffa. Tillslut hittade jag och Nani en liten genväg så vi kom fram direkt typ.

När de framför oss var klara så knäppte han ihop händerna och tittade upp på oss och sa: Vad heter du då? Med en underbar röst och Nani fick till sin lilla nervösa röst. När han först trodde hon hette Nany var vi tvungna att rätta honom, även om han sa det så fint så vi bara önskade att Nanis föräldrar ändå kunde hastavat henne Nany. Sen var jag tvungen att säga att han var så jävla bra och han lät rätt blandning av förvåning och tacksamhet när han sa Tycker du, tack! Sen när Nani frågade om en kram (var typ den enda) var jag tvungen att säga: Kan inte jag också få en kram, och då skrattade han till och sa: Jaa såklart. Annars blir det ju orättvist.