Egentligen så hatar jag musik. På riktigt. Att musik kan få en att känna så många känslor på en och samma gång gör mig ganska förbannad. Ta t.ex. Titanium, som just nu är min absoluta favoritlåt, den är så äckligt bra och jag önskar att jag själv inte bara hade skrivit den, utan också kunde sjunga EXAKT så och kunna vara en lika duktig DJ som David Guetta. Men jag har inte och är inte något av det. Och det är det som gör mig förbannad. Lyssnade nyss på Boombox med Lonely Island och Julian Casablancas är BY FAR den snyggaste människan på jorden i den musikvideon, och här sitter jag. Jag är ingen kille och kommer aldrig kunna låta som honom, jag har inte kommit på den geniala men extremt skämtsamma texten OCH Casablancas gör inte sådan musik så man får höra honom fler gånger och kan spamma, utan han har sin rock genre. Det gör mig förbannad. Misery med Maroon 5 (jag erkänner, jag skrev först Adam Levine, tills jag kom på mig själv att det är faktiskt ett helt band...), jag skulle så jävla gärna vilja att det var mig han kladdade runt med. Men såklart, så finns det ju snygga modeller för det. My point is, man blir ju så irriterad. Fast än musik hjälper en på alla sätt. Jag har en stark hat/kärlek till musik. Typ.