Läste typ det finaste någonsin på Julias blogg. Egentligen kanske det inte var överdrivet fint, men jag antar att känslan, den underbara fina känslan att stå där med en massa dryga människor runtomkring sig som man inte brydde sig om, hålla Julias hand och skriksjunga till Mitt Hjärta Blöder, den känslan skulle jag inte vilja byta mot NÅGONTING i världen.

Mina vackra vänner. VAD har jag förtjänat för att få ha kvar er? Skulle inte vara densamma utan de som format mig till den jag är idag. Tack. <3