Those days are gone, now the memories on the wall

 
Känslorna jag har för den här låten är obeskrivliga. Och akustiska versionen får mig att gråta regnbågar eller nåt. Får man verkligen önska att man levde i en låt? Är det möjligt att ha de tankarna?
         
   
COMMENTS
   
       
   COMMENT HERE:

   NAME:
        REMEMBER ME
   
   E-MAIL: (NOT FOR PUBLICATION)
       
   URL/PAGE/BLOG:
       
   YOUR COMMENT:
       
     
 
Trackback